Ni måste låna fler fotoböcker på biblioteken. Problemet är att det inte finns någon lösning smidig för det. Fotoböcker är ofta tunga och de flesta människor glider in på ett bibliotek för att bläddra förstrött i fotobokshyllan, välja ut ett par och sedan gå och sätta sig i en fåtölj. Men var är fåtöljen? Och hur registreras detta i statistiken över hur stort intresset för fotoböcker egentligen är? Svar är att det fungerar inte alls. Tvärt om tror många bibliotek (tror kanske inte, men deras statistik säger) att fotoböcker väcker väldigt blygsamt intresse hos besökarna.
Svaret på detta måste vara att vi antingen börjar låna böcker även om de aldrig lämnar biblioteket. Vi hittar vad vi vill läsa, men innan vi sätter oss ned så går vi ned till apparaten eller kassan och registrerar dem som lån, så att det faktiskt ingår i den statistik som biblioteken sedermera använder för att bestämma vilka böcker man behåller efter några år. Det andra alternativet är att man istället för direkt statistik undersöker hur många av bibliotekets besökare som söker sig till fotobokshyllan, och hur många böcker de vanligen sätter sig och bläddrar i, för att sedan applicera detta enligt schablon som man för in i statistiken. För fotoböckerna väcker intresse, men de konsumeras inte på samma vis som andra böcker, och systemen vi använder för att mäta publikens intresse måste anpassas för det.
En sak Författarsektionen hos Svenska fotografers förbund har gjort för att förbättra fotobokens position på biblioteken är att starta ett stipendium för blivande bibliotekarier och arkivarier som intresserar sig för fotoboken och dess roll på biblioteken och katalogiseringen. Först ut att motta detta är Felicia Andersson, vars Masteruppsats fokuserar just på svårigheterna (och möjligheterna) med kategoriseringar av udda verk. I en intervju på förbundets hemsida tar hon också upp svårigheterna som uppstår när böcker läses men aldrig registreras.
Jag lånar sällan hem konst- och fotoböcker, dels då de kan väga rätt mycket, dels för att det ibland är tillräckligt att titta och läsa på plats, lite som en utställning light. Om många gör så, blir bibliotekens statistik missvisande om den baseras på uppgifter om cirkulation av ett visst exemplar, vilken den ofta gör. Jag borde börja låna material som jag tänker läsa på plats, för statistikens skull. Den är ofta underlag för viktiga beslut om resurser.
Vi måste alltså verka för en förändring på detta om vi även fortsättningsvis vill ta del av den biblioteksersättning som böckerna ger upphov till, och inte minst för att vi inte vill se våra böcker rensas ut från bokhyllorna. Exakt hur den förändringen skulle se ut vet jag inte, men den är tydligt att den behövs.
Hela intervjun med Felicia Andersson kan du läsa på Svenska fotografers förbunds hemsida här:
Hej Felicia Andersson! Mottagare av Fotoförfattarnas Uppsatsstipendium