Vad är egentligen lärarens roll i den konstnärliga utbildningen när det kommer till att fostra medvetna och moraliska konstutövare? Det är en fråga jag på grund av orsaker blivit satt att fundera på de senaste dagarna.
Frågan är inte lika enkel som den verkar till en början. Främst då konstutbildningen inte främst handlar om att utbilda studenter i vanlig bemärkelse. Inte heller handlar det ens nödvändigtvis främst om att skapa politiskt och socialt medvetna varelser även om detta förstås är en viktig del av all utbildning. Men konstutbildningen handlar först och främst om någonting annat, om att coacha och handleda konstnärliga utövare och öka deras medvetenhet om sig själva och sina egna konstnärliga processer. Ju längre tiden går desto viktigare blir det förstås att göra eleven uppmärksam på de sociala strukturer och kulturella konstruktioner som påverkar elevens val och får hen att förhålla sig till sin omvärld på det sättet hen gör. Men vad som är än viktigare är att ge eleven eller studenten frihet, frihet att ta sig själv på allvar och våga tro på sina egna nyckfulla intressen och begär. Denna del, som för en konstnärlig handledare handlar om att vaska fram elevens “egentliga” intentioner och begär kan bli kraftigt hämmad om den simultant blir utsatt för ständiga pålagor om hur eleven kan göra detta fel.
Allmän undervisning i etiska frågor och fotografi måste därför göras på ett sätt som inte hämmar kreativiteten. Och sanningen, om än inte vacker, är att konstnärer inte är mycket annat än helt vanliga människor, som ibland har både bristande moral och dunkla intentioner . Den inkorrekta tanken kan också vara en sann tanke, och det måste inte bara finnas plats för denna i konsten, det är min åsikt att om den har någon plats så är det just inom det konstnärliga. Litteratur, konst och musik har alltid handlat om de svåraste frågorna och det är lönlöst och sällan konstruktivt att ge sig in dessa processerna om man redan sitter med ett färdigt svar. Konsten handlar om att lära sig något och att utvecklas längs vägen, tillsamman med verket. Om slutprodukten stämmer överens med den ursprungliga intentionen är det troligtvis inte särskilt bra konst. Propaganda kanske, men inte konst.