Ibland händer det att konst finns där den inte ska vara, oftast i en samling. Ofta är denna samling i väst medan konsten kommer från ett annat land, en annan världsdel. Nån gammal koloni gärna.
Sen uppstår frågan om konsten inte ska lämnas tillbaka? Maskerna, figurerna eller fotografierna. Ofta vill man undvika detta, argumenten brukar vara två. Den första att ursprungsfrågan måste säkerställas innan man kan returnera något, det andra att mottagarlandet saknar resurser och kompetens för att ta hand om objekten i fråga. Det finns dock ett par andra argument som är minst lika viktiga.
Det första är att det inte spelar någon roll vad som händer med objekten efteråt. De kan säljas, förstöras eller förskingras. Man bör ändå skicka tillbaka allt. Det andra skälet är att kompetens och resurser kan man bidra med. Det finns en anledning till att de saknas ibland, men man kan hjälpa till, se till att saker ställs till rätta.
…
Några dagar efter att jag skrivit ovanstående text får jag ett pressmeddelande om en fotograf jag tycker väldigt mycket om, Ernest Cole. Det är Hasselbladsstiftelsen, som efter många år bestämt sig för att ge alla sina Cole-verk till den Sydafrikanska stiftelse som nu bär fotografens namn.
Han befann sig, om jag minns rätt, på 70-talet i Sverige. I likhet med många andra Sydafrikaner i exil. Jag hittade en gång en fin artikel om honom i en av alla magasin jag klippte sönder till mina kollage, men den artikeln förstörde jag inte, även om jag förstås har tappat bort den.
Cole ställer under denna tid ut i Sverige, och kvar efter att han lämnat landet (och snart jordelivet) finns massor av fotografier. Fotografier som så småningom lämnades in till Hasselbladsstiftelsen, en av få institutioner som nog både kunde och ville ta hand om materialet. Ingen fara på taket då, alla var nog glada över detta, men sedan dess har det i Sydafrika startats en stiftelse, som tar hand om Coles material, och som av förklarliga skäl känner sig som rättmätiga ägare av dessa bilder.
Det har alltid gjort lite ont i mig att veta att ett av mina favoritländer, Sydafrika, och en av mina favoritinstitutioner, Hasselbladsstiftelsen, haft en liten tvist kring vad man ska göra av alla dessa bilder som av en ren tillfällighet råkade hamna i stiftelsens knä en gång i tiden. Man kan tänka sig att de varit lite oroliga för vad som kommer hända med bilderna i framtiden. Kommer de säljas, ställas ut eller bara förvaras i arkiv inför framtiden? Jag har ingen insyn, och har inte frågat någon innan jag skriver det här, men det spelar som sagt inte särskilt stor roll i sådana här fall. Det är svårt att komma ur det med äran i behåll. Så det är fint att bilderna kan komma tillbaka och hamna på rätt kontinent, och rätt land, så att de finns tillgängliga för alla Sydafrikaner som vill ha tillgång till sitt eget kulturarv. Förhoppningsvis finns det resurser för att ta hand om materialet på ett bra sätt, men saknas det, så hoppas jag att vi som land, och våra institutioner, kan bidra ekonomiskt till att säkerställa det.