När jag skrev min text med kommentarer och tankar kring Sonia Hedstrands recension hade jag ingen aning om vilken roll den skulle spela i den infekterade debatten som följde. Tur var väl det, jag tvivlar på att jag skrivit den alls om jag kunnat se in i framtiden. Men jag har ingen lust att skriva ännu en text för att förtydliga eller utveckla min ställning i dessa frågor, istället är min plan att bara långsamt långsamt backa ut ur det här rummet och försöka sänka mitt blodtryck till en nivå som ger mig åtminstone en teoretisk chans att nå pensionsålder.
Tur då att alla inte är som jag. Göran Segeholm har skrivit en utmärkt text (”Kukgate” — Hur misstänksam ska man vara?) som tar upp det jag reagerade på, men inte alls diskuterade, i min egen text. Till skillnad från mig är Segeholm dessutom både metodisk och eftertänksam. En bra egenskap när man talar om sånt här.
För den som legat under en sten vill jag också hänvisa till originaltexten av Hedstrand som ligger här: Farväl till övergreppsestetiken.